Fil o så fisk

Jag sitter och filosoferar [fil o så fisk]. Först vill jag slå ett slag för att man inte ska särskriva så himla mycket. Jag har precis upptäckt tjusningen med att skriva samman. Dessutom blir man av med rätt många språkpoliser. ”Säger du brunhåriga kvinnan, eller brun håriga kvinnan?” hahah…. jo, jag har hört dem alla.

Nåja, sitter på Arlanda och ugglar. Tar emot härliga sms från SAS som säger att avgångstiden ändrats till 2210, och nu till 2155. Om ett par minuter hoppas jag att det är tillbaka till 2130.

Tänker på det här med internet och sånt. Ja, jag är tillbaka där i mina tankar. Det är nämligen alldeles tänkvärt. De fysiska relationerna, de mänskliga uttrycken i en sådan. Kontra de digitala relationerna och uttrycken där. De är nämligen i grunden desamma, tror jag. Visst är vårt tal annorlunda i ett fysiskt möte som i ett skrivet möte, men behoven är demsamma. Jag förundras varje gång jag skapar en relation till någon till största delen genom digitala kontakter än genom fysiska möten. Har träffat personen jag tänker på EN gång, tror att vi bytte tre till fyra fraser. Ändå känns det som om vi träffats betydligt fler gånger och pratat jobb flera hundra timmar. Det är nog gubben Jacob som måste vänja sig vid att förstå att det numera finns två sorters relationer som är fullvärda. Den fysiska och den digitala. Gubb-Jacob vill ändå tro att det är den fysiska som räknas och att de är mina ”riktiga vänner”. Ändå kan jag inte låta bli att tänka på min klassföreståndare som alltid sa att ”det finns INGET som ersätter det fysiska mötet”. Håller nog med ändå i mina svaga stunder. Det har något djupare i sig, folkrörelsen och allt det där. Eller så är det bara så att jag är fostrat i ett socialistiskt samhälle och det är därför jag tänker så. Nåja, frågor på det? Försent! Utgå!

Annonser

2 kommentarer

Filed under Mänskligt

2 responses to “Fil o så fisk

  1. Katarina

    Din klassföreståndare har säkert rätt på sätt och vis, men allt är ju inte svart-vitt. Och många relationer startar i fysisk närvaro för att kanske efter ett tag bli nästintill enbart digitalt (tänker på folk jag känner som flyttat). Något förloras. Absolut. Kanske måste man inse att relationen är på dödsbädden.
    Andra kan starta i det digitala (jo, minsann) och har sina förutsättningar i det från början. Därmed inte sagt att de inte skulle vara betjänta av ett och annat möte irl. Svammel, svammel. Ja, du förstår min poäng.

  2. Du är klok som en uggla. Tänker på alla date:ing sajter. Men där blir det ju också ett fysiskt möte. Är det inte ändå så att vi längtar efter att se digitala kontakter iRL? Går det att ha ENBART digitala goda hjärtliga relationer?