Jag var delaktig i kidnappningen av Ann Söderlunds barn

Inatt drömde jag märkligt. Jag och ett gäng (minns inte vilka eller hur många) gick gatan ned, en sommareftermiddag. Känslan är Hornsgatan en sommar. Fast den här gatan var bredare. Trottoaren var säkert 10 meter bred. Nåja, där stötte vi på Ann Söderlunds son. Någon i gruppen fick för sig att sätta honom i en kundvagn för att gå Ann till mötes längre ned på gatan. Sagt och gjort, vi satte honom i kundvagnen och gick vidare. Väl framme i en korsning ställde vi oss för att vänta på Ann. Plötsligt var där en barndomsvän som jag gick i sjunde klass med. Och i hörnet fanns en trapp ned till en svartklubb. Plötsligt dyker en mörk bil upp, gammal volvo, och ur den kliver Olof Palme och en till för att gå ned till svartklubben. Ingen visste riktigt hur Ann Söderlund såg ut, därför frågade vi alla som gick förbi om de råkade vara Ann Söderlund. Någonstans där vaknade jag.

Ann! Jag ber om ursäkt! Hade jag träffat på din son skulle jag INTE sätta honom i en kundvagn och försöka gå dig till mötes, basåduvet.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Jag var delaktig i kidnappningen av Ann Söderlunds barn

Filed under Mänskligt

Kommentarer inaktiverade.