Mitt förhållande till Sunnliden…

Jag får rätt ofta frågan om hur det är med mina föräldrar. Bara bra, svarar jag.
(fast ibland ljuger jag, då jag inte har en aaaning.)

Rätt många gånger tror människor i allmänhet att jag vet vad pappa tycker och tänker i alla möjliga frågor.
(fick frågan en gång hur pappas teologi har utvecklats de senaste 30 åren. Hur i hela världen ska jag veta det? ring honom vettja!)

Och lika många gånger tro människor att jag tycker likadant som pappa.
(det gör jag inte. jag tycker att klacken är bättre att stå i. pappa tycker sitsplats på södra är bättre.)

Det är en kallelse att heta Sunnliden och jag tackar Gud för att jag har fått den!

Annonser

4 kommentarer

Filed under Mänskligt

4 responses to “Mitt förhållande till Sunnliden…

  1. Björn Kjellström

    Spännande tankar om ärvd tro o ärvd teologi. Vi är produkter o vi är ansvariga, bara för vårt eget

  2. Björn. Sant. Du må tro att jag funderat kring detta.

    För att vidga perspektivet lite så tänker man kanske lite extra mycket på arv och miljö i förhållande till sina egna barn. ”Jag vill inte bli som mina föräldrar” och i nästa sekund uppträder man precis så.

    Kanske en börda och en välsignelse.

  3. Dine forældre er ret fantastiske!