Det stör mig, vem är jag?

Det finns en sak som har stört mig lite sedan i torsdags då jag hörde @jocke#webbdagarna. Joakim sa att det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet och därför måste vara förändringsbenägna. Jag tyckte det var klockrent och den meningen fastnade verkligen hos mig. Det är en oehört viktig ingångspunkt i framtiden. Men den meningen släppte mig inte riktigt och har nu utvecklats till att bli något helt annat. Något direkt farligt nämligen. Jag vill vara noga med att påpeka att mitt vidare resonemang inte på något sätt går att tillskriva @jocke. Det är helt och fullt mina tankar utifrån hans mening. Däremot hade det varit väldigt intressant att få höra @jockes tankar om det här. Men även @Betraktarens tankar och inte minst @garlovs tankar. Jag är mitt i processen och provtycker det här. Okej då kör vi, håll i er.

 

Det är som en cirkel. Vi vet inget om framtiden, därför måste vi vara förändringsbenägna. Vi är förändringsbenägna därför att vi inte vet något om framtiden. Och så går det runt på det där sättet hela tiden. Det tar aldrig slut liksom. I bakhuvudet har jag också det han sa (eller rättare sagt, så som jag uppfattade att han sa. Det jag hörde honom säga) att vi inte filtrera oss själva på samma sätt längre utan skapar oss själva online. Vi blir en hel människa. 100% human. 50% av alla fyråringar (i Sverige ?!) är regelbundna internetanvändare. Min undran utifrån detta är ”vad händer med en människa om det är på det här sättet?”. Jag tror min egna fråga är felställd.

Det måste till syvende och sist bottna i min syn på människan. Jag uppfattar det som en postmodern syn på människan att hon blir skapad allteftersom. Då blir utgångspunkten att som liten är man ingen och sedan utvecklar man sitt värde och sin personlighet allt eftersom. Och numera går det ned i åldrarna det här skapandet. Därför tror man som ung att om man byter kläder och klipper sig så är man någon annan. Och vill man ändra sig så umgås man i andra kretsar och byter kläder igen – och plötsligt är man någon annan igen. Återigen vill jag påpeka att jag inte kan tillskriva @jocke de här tankarna utan de är mina egna.

 

Som kristen behöver jag ha en annan syn på människan. (och även om man inte är kristen tror jag att den här synen kan vara nyttig) Vi är skapade av Gud och har ett värde redan från början. Inte bara ett värde utan en personlighet och en identitet. Detta har Gud lagt i oss och det kommer han inte ta ifrån oss. (om man nu inte tror på Gud så finns det inget som gör att man inte kan ha den här synen ändå.) Människan är någon redan från början. Hon skapas INTE i sina sociala nätverk eller online. Hon är redan skapad 100% fullt ut. ”Upptäck den du är”, sa Luther. (tror jag).

 

Men vänner, visst är det något sympatiskt över att veta att vi redan är skapade?! En bra grund för att ge sig in på de sociala medierna med. Detta är väldigt mycket grunden, jag håller så klart med att vi utvecklar vår personlighet genom olika sammanhang och vi förändras så klart. Men grunden är att vi är skapade redan, som färdiga människor. Älskade och försonade!

 

Frågor på det?

 

Annonser

1 kommentar

Filed under Mänskligt, Media, Teologi

One response to “Det stör mig, vem är jag?

  1. pappa

    Jacob, jag hittade en bok med anledning av din blogg som handlar om identitet eller om du vill synen på människan. Du kan få låna den. Som vanligt finns många teorier men tydligen går det att dela in dem i tre olika kategorier. För det första de essentialistiska. Dit hör de teorier som menar att människan har en medfödd kärna, en kärna som finns kvar om du skalar bort allt annat. För det andra finns de konstruktionistiska. Dit hör teorier som menar att den psykologiska och sociala verkligheten formar oss människor, gör oss till dem vi är. För det tredje finns den rent postmodernistiska synen, som menar att det inte finns några fasta eller stabila identiteter alls. Den synen tränger in i och genomsyrar till dels redan vårt samhälle. Det kan, menar jag, få skrämmande följder för synen på människan. Aborter och aktiv dödshjälp är bara förnamnet.