Thomas och Jacob, välkomna in i samtalet…

I vanlig ordning klipper jag in Thomas kommentar nedanför mitt inlägg här. Jag fick nyligen kommentaren att vårt samtal var intressant med att vi missar poängen. Poängen är att 4 miljoner tidningsläsare har fel. ”En subjektiv uppfattning som jag respekterar” (som Thomas skriver) och som jag ler åt. Men ingen rök utan eld.
Begreppet ”infotaiment” är ändå relevant. Tidningarna är intresserade av att sälja sina tidningar, så klart. Och balansen mellan vinstsyfte och ”viktiga grejer” är hårfin. Kanske är det inte så många som vill veta om ”riktiga grejer”. Utan mer vill ha en underhållande ton i nyheterna. För mig är det inte viktigt att veta att ms. Kidman har slutat med botox. Det är inte ens viktigt att hon började.

Det kan vara så att vår syn på kvalitetsjorunalistik är olika. Det har förmodligen aldrig skapats så mycket kvalite i svenska tidningar som idag hävdar Thomas. Min kvalitesribba kanske ligger högre än så. Det har sällan skapats så dålig journalistik som nu. Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att förhållande media och medborgare ändras. Distansen ökar fast det aldrig varit så lätt att göra sin röst hörd.

 

@JacobSunnliden: Tack för svaret, egentligen kvarstår väl bara en fråga från dig: ”Hur sköter media då sitt uppdrag?”. Och: ”…min uppfattning av den allt mer urvattnade journalistiken kvarstår.”

Det här förstås en subjektiv uppfattning som jag respekterar. Men jag håller nog inte med. Sverige är ett litet språkområde och medieföretagens resurser är, i jämförelse med exempelvis utländska tidningars och tv-kanalers, begränsade. Ändå vill jag påstå att de produceras mycket god journalistik här.

Häromveckan var jag på Föreningen Grävande Journalisters årliga ”Gräv”-seminarium, den här gången i Växjö, och där prisades många reportrar som gjort tung journalistik också på lokalradio och i lokalpress. De stora redaktionerna, som SVT:s ”Uppdrag granskning” och Expressens särskilda grupp för undersökande journalistik, var förstås nominerade igen – SVT och Expressen är i princip nominerade och prisade varje år.

Tv, radio, tidningar… jag tror inte du hittar ett exempel på en redaktion som hade bättre innehåll tidigare jämför idag. Det hävdas ibland att det-var-bättre-förr, men den som säger det tittar inte regelbundet i exempelvis tidningslägg med gamla tidningar.

Naturligtvis blir fel ibland, all rapportering blir inte så bra som man kan önska. Men det är mänskligt. Läkare gör misstag och patienter dör i sjukvården, domstolar dömer oskyldiga till livstid i våra domstolar, politiker trycker på fel knapp i riksdagen… och så vidare.

Vi lever ju i ett samhälle där kommuner döms till böter i domstolar för att bryta mot lagen, där statligt ägda bolag hamnar hos kronofogden och regeringen får be om ursäkt för lögner och missförhållanden som medborgarna tidigare utsatts för. Sånt ska inte hända, men det händer – tyvärr. Och det är mediernas uppgift – uppdrag! – att berätta.

Medierna gör också fel, det är dessvärre ofrånkomligt. Men aldrig har transparensen om journalistikens otillräcklighet varit större. Dagliga rättelsespalter i de stora tidningarna, chefredaktörsbloggar, otaliga branschmedier och ännu fler bloggare – aldrig har innehållet diskuterats och kritiserats så mycket som nu. Det är bra, men den nya teknikens möjligheter till ökad interaktivitet får heller inte skymma sanningen om att medierna sannolikt aldrig producerat så mycket kvalitetsjournalistik som nu.

Vilket, upprepar jag, inte gör den mindre relevant att diskutera.

Vänligen

Thomas Mattsson,
chefredaktör för Expressen

 

Annonser

1 kommentar

Filed under Media

One response to “Thomas och Jacob, välkomna in i samtalet…

  1. @JacobSunnliden: Jag tror att du har fel när du skriver om förhållandet mellan media och medborgare: ”Distansen ökar fast det aldrig varit så lätt att göra sin röst hörd.” Jag tror det är tvärtom. Aldrig har så många medborgare mejlat och twittrat med de mest profilerade journalisterna som nu, aldrig har redaktörerna bloggat och kommenterat sina utgivarbeslut som nu, aldrig har innehållet debatterats i radio och tv som nu, aldrig har tidningarna varit så transparenta med rättelser och självkritik som nu, aldrig har redaktionerna granskats så intensivt av branschmedierna som nu… varje dag, hela tiden, recenseras journalistiken och det görs av publiken som får svar av journalisterna själva. Det sker hela tiden, öppet och diskret; numera är det inte bara tidningsreportrar utan också TV4-reportrar som anger sin epostadress under sin byline så att alla kan kontakta reportern direkt, numera direktsänds PK- och TU-debatter som webb-tv så att alla kan se.

    Jag påstår: distansen minskar.

    Och så till det här med kvalitet: ”Poängen är att 4 miljoner tidningsläsare har fel.” Det kan man ju hävda, men då föraktar man ju svenska folket eftersom målgruppen är just ett tvärsnitt av befolkningen. Man man ju, om man vill, tycka att en majoritet av den vuxna befolkningen borde läsa något annat än vad de själva nu vill läsa, men att slå fast att de ”…har fel” är ingen bra utgångspunkt för en seriös debatt om journalistiken.

    I tidigare inlägg här gjordes jämförelser mellan journalistiken och politiken. Hur uppstår uppdraget? Vem är uppdragsgivare? Här bör man komma ihåg hur det faktiskt förhåller sig – Sveriges största parti har cirka 100 000 medlemmar och i det senaste valet fick detta parti 1,8 miljoner röster. Detta är alltså det största partiet: 100 000 medlemmar och när det är val, vart fjärde år, får det största partiet 1,8 miljoner röster.

    Jämför det med att 2,5 miljoner svenskar väljer Aftonbladet v a r j e d a g och att 1,6 miljoner svenskar väljer Expressen v a r j e d a g så tycker jag nog ändå att det finns fog för att säga att både partier och politiker samt medier och journalister har ett uppdrag som utgår ifrån medborgarnas intresse och aktiva, egna (parti-/medie)val.

    Jag tror, som jag skrev tidigare, att dessa aktörer balanserar varandra,och därför är det viktigt att hela tiden vara varsam på de krafter som – öppet och dolt – med opinionsbildning eller lagstiftning försöker ifrågasätta eller inskränka de publicistiska verksamheter, som har som en av sina uppgifter att informera medborgare och granska ”överheten”.

    Vänligen

    Thomas Mattsson,
    chefredaktör för Expressen