forts Vem granskar Expressen?!

Det har gått någon dag sedan jag fick svar från Thomas. (Hela ditt svar klistrar jag för enkelhetens skull in längst ned i bloggposten.) Och jag har kämpat med ditt svar. Vi är rörande överens om att media fyller en viktigt funktion. Jag kan se och förstå hur ni fått ert uppdrag. Och de förtroendevalda har säkerligen en dold agenda när de pratar om en mer balanserad journalistik, liksom du, Thomas, har en agenda när du svarar här. Det får man inte heller glömma. Kanske är det så att det reser ytterligare en fråga. OM det nu är så att ni fått ett uppdrag av de förtroendevalda, genom pressfriheten, meddelandeskyddet etc. Och OM medborgaren gett er uppdrag genom att välja att köpa tidningen. Och om ansvarig utgivare på varje tidning själva väljer vilka frågor som ska vara på agendan. (det är så jag uppfattat dina svar)
Hur sköter media då sitt uppdrag?!

För jag måste ändå säga att det onekligen är en vacker bild du målar upp. Rättigheter och förtroende. Tidningar som gör skillnad för den enskilde och för kollektivet. Men min uppfattning av den allt mer urvattnade journalistiken kvarstår – och bilderna går inte ihop. Detta bekymmrar mig. Kan det vara så att en större ödmjukhet och en klarare uppfattning om på vems uppdrag de agerar skulle göra journalistiken mer genomtänkt och respektfull?

 

 

@JacobSunnliden: Jag vill nog upprepa min allra första kommentar i den här diskussionen, nämligen att ”…det föreligger ju ingen motsättning”.

Politiker och journalister balanserar varandra, och svaret på din tidigare fråga – ”Vem granskar Expressen?!”– är följakltigen att medborgarna ska förhålla kritiskt både till förtroendevalda och medier.

Mitt konstaterande om att medborgarna väljer medier varje dag, men partier endast vart fjärde år, var mer ett konstaterande om att tidningar, tv och radio har mycket hög räckvidd i Sverige och att det nog är att underskatta publiken om man inte tror att den gör aktiva medieval. Du har naturligtvis rätt när du skriver om tidningar ”…att många läser behöver inte betyda att man tycker den är bra”, men om exempelvis kvällspressen når cirka fyra miljoner vuxna svenskar per dag (brutto) och de stora morgontidnngarna når ett par miljoner, då får nog publiken ändå sägas sätta viss tillit till dessa redaktioner – och här uppstår naturligtvis ett uppdrag.

Det uppdraget kan se olika ut. När Expressen granskar LSS-lagstiftningen i den stora ”Skammens kommuner”-artikelserien ställer vi ansvariga politiker mot väggen, och många funktionshindrade eller anhöriga som tar del av den journalistiken tycker uppenbarligen at det äntligen är någon – en tidning! – som lyssnar på dem. Och här, vågar jag påstå efter att ha tagit del positiva läsarreaktioner, finns det en publik som faktiskt anser att vi företrädare den där och då.

Men uppdraget kan se ut på många sätt, i det stora och det lilla, och den sportintresserade som inte nöjer sig med fyra sidor sport i en morgontidning utan vill ha 32 sidor en kvällstidning anser säkert att den tidningen bättre företräder den stora grupp som efterfrågar med information och fakta. Och så vidare.

Du skriver också: ”–det behöver inte betyda att man håller med och det betyder inte att man håller allt i tidningen för sant.” Det är också korrekt, men inte heller här finns det en motsättning mellan denna insikt och konstaterandet att medierna ofta företräder stora intressegrupper. Inte ens en ansvarig utgivare för en tidning, som jag, håller ju med om allt som publiceras – eftersom svenska tidningar ju verkar i en liberal anda och är mycket tillåtande mot opinionsbildning som inte överensstämmer med tidningens egen röst. På debatt- och insändarsidor, i krönikor, i enkäter, i olika artiklar och tv-inslag… hela tiden förs det fram uppfattningar som inte är tidningens, och det är bra. Man ska heller inte hålla ”allt i tidningen för sant”, som du skriver, eftersom det sällan finns en given sanning. Journalistik är att nyhetsvärdera och publicera det som är relevant och/eller intressant, och då kan bilden ibland förändra sig. Ibland realtidsrapporterar vi skeenden och ibland går vi tillbaka och granskar och klarlägger gamla påståenden, och så måste det få fungera. Inte minst saknas det sällan krafter – som politiker, tjänstemän – som vill förhindra sanningen från att komma fram, och som med hemligstämplar och en vårdslös inställning till den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen försvårar den insyn som medborgarna – och deras företrädare: journalisterna – har rätt till. JO, JK… vid otaliga tillfällen har det slagits fast att de gemensamma lagar och regler som det offentliga har att följa för att möjliggöra – garantera! – denna viktiga granskning sätts åsido.

När det gäller mandatet, som du tar upp på slutet av din bloggpost, så råder det ju ändå konsensus i demokratiska samhällen om vikten av en fri, oberoende press. En (underjordisk) press kan verka i en diktatur, men en demokrati utan en aktiv press blir knappast fungerande. Här upplever jag att också svenska politiker, trots allt, står bakom uppfattningen att mediernas innehåll ska påverkas och styras så lite som möjligt. I TF, Tryckfrihetsförordningen, slås ju detta fast och i många andra sammanhang – som med presstödet – har ju medierna genom åren getts resurser och möjligheter för att fullgöra det uppdrag som många anser så avgörande.

Och självklart är det också så att det är de enskilda medierna, redaktionerna, journalisterna, ansvariga utgivarna som ”…sätter agendan för vilka frågor” som ska drivas. Så måste det vara. Det är ju själva tanken med tryckfrihet, men mångfalden – och minns att mediemarknaden i Sverige är en av världens mest konkurrensutsatta – garanterar också pluralism.

Så: mina slutord är att politiker och journalister balanserar varandra, men det är inte ett givet förhållande. För trots att det är politikerna som kan stifta lagar, som förfogar över statens våldsmonopol, som formulerar uppdraget för de instanser som frihetsberövar medborgare… trots allt det här, är det ju samma politiker som sätter ramarna för de journalister som ska granska samma politikerna. Dessa ramar är idag ganska vida, men allt från FRA-lagar till kreditupplysningslagar och diskussioner om införande Caroline-domar inskränker successivt journalistikens möjligheter att granska ”överheten”, som du kallade den. Det ska man komma ihåg, när man granskar medierna – varje i sig relevant och seriös kritik mot medierna riskerar ju att hämma journalistiken, att orsaka självcensur eller ett mer tillrättalagt innehåll.

Många, politiker eller PR-konsulter eller lobbyister eller vilka de nu kan vara, har ofta ett syfte med sina vältaliga vackra ord om en mer balanserad journalistik. Men det är inte säkert att balansen mellan exempelvis förtroendevalda och nyhetsredaktioner utfaller till medborgarnas fördel, om man nu som publicist skulle välja att ödmjukt och självkrititiskt acceptera varje försök till att få medierna att tillstå eventuella påstådda fel eller missförstånd.

Vänligen

Thomas Mattsson

1 kommentar

Filed under Media

forst… Vem granskar Expressen?!

Thomas, först och främst tack för att du tar dig tid och svarar, det uppskattar jag mycket. För enkelhetens skull så klipper jag in delar av din kommentar och kommenterar den.

Jag ska försöka utveckla mig lite mer. När jag konstaterade att det är fullt begripligt att de stora tidningarna kan uppfattas som företrädare för medborgarna, så syftade jag bland annat på räckvidden. Aftonbladet, exempelvis, läses av cirka 2,5 miljoner personer per dag och Expressen når cirka 1,6 miljoner personer per dag. Också DN, GP, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan når en stor publik och de många lokaltidningarna gör svenskarna till världens fjärde mest tidningsläsande folk. Så – det är ju fullt rimligt om den som blir kontaktad av journalister från dessa medier, uppfattar att redaktionerna företräder ett förtroende från miljoner medborgare?

Det handlar naturligtvis inte bara om räckvidd, men de aktiva val som publiken gör varje dag – inte bara vart fjärde år – ger faktiskt medierna ett mandat att företräda medborgarna.

Här sker en liten ordjustering, ”kan” uppfattas som företrädare för medborgarna. Jag är fortfarande osäker på att gemene man upplever att kvällstidningarna faktiskt företräder dem i olika frågor. Jag tror att de tre svaren jag fick av Göran Hägglund, Mattias Jansson och Staffan Dopping är mer med verkligheten överensstämmande. Jag tycker fortfarande att steget från att många läser tidningen till att tidningen då automatiskt blir en företrädare för dem är väl långt för att vara logiskt. Att många läser behöver inte betyda att man tycker den är bra, det behöver inte betyda att man håller med och det betyder inte att man håller allt i tidningen för sant. Vi måste ändå tro mer om tidningsläsarna än så.

Och – det mandatet är inte självpåtaget, det är faktiskt formulerat av lagstiftarna. Av politikerna. Tryckfrihetsförordningen, som ju är en av Sveriges grundlagar, ger periodiska skrifter med en ansvarig utgivare en särställning när det gäller meddelarfriheten; syftet med källskyddet är ju att medierna ska just kunna företräda medborgarna genom att publicera information som – efter subjektiva redaktörsbeslut – anses bör komma medborgarna till det, trots att uppgifterna ibland kanske omfattas av exempelvis sekretesslagstiftning.

Nu ger jag mig ut på lite djupare vatten och känner att jag inte helt har fullt på fötterna. Men, rätta mig gärna om jag har fel, men var inte den fria pressen i slutet av 1700-talet och början på 1800-talet ett verktyg i att politiskt arbeta mot ”överheten”. Som en typ av fackföreningen fast med det skrivna ordet?  Har man inte slagits för dessa ränder genom att medvetet under 68-vågen ta ställning för och vara (som Göran Skytte formulerat väl) varit portväktare? Att vara det filtret som de ansåg att människan behövde när de läste nyheter? Jag tror att de flesta ränder sitter i fortfarande. Källskydd och meddelarfrihet är bra grejer. De behövs. Och kanske är det så att detta reser en tredje fråga nämligen ”OM det nu är så – hur sköter media då sin uppgift?”

Så: jag vill nog mena att både lagstiftarna, utsedda av medborgarna, och medborgarna själva, genom sina aktiva medieval, har gett de stora tidningarna mandatet att företräda sin publik. Det är svaret på din första fråga, nämligen ”Vem har gett Expressen, eller de stora tidningarna, mandat att företräda mig?”.
Din andra fråga, ”Vem i all världen sätter agendan för vad som ska företrädas i?”, kan besvaras kortare. Om du med vad-som-ska-företrädas-i syftar på mediernas ämnesval, på vilka frågor som förs fram i offentligheten, på nyhetsvärdering… då är svaret enkelt. Och kort. Det är nämligen just medierna som ska göra det, och det ska vi vara stolta över. Sverige var det första land i världen som fick en tryckfrihetsförordning.

Här ställs saker och ting också på sin spets. Det är således du som ansvarig utgivare för Expressen som sätter agendan för vilka frågor som din tidning ska driva i min tjänst!? OM det är så är ansvaret enormt. Långt större än en förtroendevald som bestämmer på ”riktigt”, om uttrycket ursäktas, har. Och är vi inte heller tillbaka då till min ursprungsfråga ”Vem granskar Expressen?”. Jag menar att det är min plikt som medborgare att granska Expressen (och alla andra tidningar så klart). Det är min uppgift att kritiskt granska och fundera över om det är sant det som skrivs eller inte. Det är också min uppgift som medborgare att fundera över ordval och pressetik. Och det är min uppmaning till alla andra som läser det här att så aktivt göra. Här tror jag vi tycker lika, eller?

I all ödmjukhet

Jacob

1 kommentar

Filed under Media

Två frågor till Thomas Mattsson, Expressen

Igår skrev jag ett inlägg där jag ifrågasatte om kvällstidningarna, i allmänhet och expressen i synnerhet, är de som övervakar överheten. Hela inlägget går att läsa här. Till min förvåning och stora glädje svarade Expressens ansvarige utgivare Thomas Mattsson på bloggposten. Han skrev en kort kommentar;

Men: det föreligger ju ingen motsättning? De stora tidningarna har en miljon – eller fler! – läsare per dag, så det är ju fullt begripligt att de av ”överheten” uppfattas som företrädare för medborgarna?

Det är korrekt tycker jag. Det föreligger ingen motsättning. Media och medborgarna ska båda granska överheten och medborgarna ska även granska media. Min poäng var att vi som medborgare har en skyldighet att granska både överhet och tidningar. Men så skrev Thomas något som jag tycker avslöjar honom. Något jag inte sett innan (men som Staffan Dopping ger uttryck för på ett bra sätt i sin tweet). Thomas skriver att ”överheten” (alltså politikerna) uppfattar de stora tidningarna som företrädare för medborgarna. Stopp och belägg, tänker jag. Inte kan det väl vara så att ”de stora tidningarna” (utgår från att Expressen ingår där) uppfattas som företrädare för medborgarna. Vem har gett dem det mandatet?

Jag skickade direkt frågan till Staffan Dopping, Göran Hägglund och Mattias Jansson, via twitter. På twitter får man endast använda 140 tecken, vilket gör att deras svar är korta. Jag frågade dem;

@goranhagglund och/eller @Kommunchef och/eller @SDopping uppfattar du/ni (kvälls) tidningarna som företrädare för medborgarna?

Det tog inte mer än någon timme innan de alla tre svarat.

Staffan Dopping
Nej inte reellt. Men det ingår i deras (arketypiska) självbild. Och påverkar oftast deras dramaturgi.

Göran Hägglund
Knappast generellt.

Mattias Jansson
Såtillvida att de funderar ut vad som säljer tidningar annars är det ju våra förtroendevalda som är det, ex Göran Hägglund

Staffan säger det bäst. Det ingår i deras självbild att tro att de företräder medborgaren. Så jag önskar härmed ställa två frågor till Thomas som jag hoppas du svarar på. Vem har gett Expressen, eller de stora tidningarna, mandat att företräda mig? Och vem i all världen sätter agendan för vad som ska företrädas i?

Nu är ju visserligen både Göran Hägglund jäviga i frågan då de båda är fötroendevalda. Men är det inte just så vårt system ser ut. Jag väljer vilka som ska företräda mig vart fjärde år. Sedan kvarstår frågan vad som händer när de flesta INTE har rätt, men det får vi återkomma till en annan dag :)

 

 

1 kommentar

Filed under Mänskligt, Media

Vem granskar Expressen?!

Bilden är hämtad från resumé.seExpressens senaste kampanj har upprört många, i vanlig ordning. Svårt att inte göra någon upprörd. Jag reagerar också på kampanjen, men inte på samma sätt. Den är smart och bra på ett sätt. Vi kan lita på att Expressen granskar och håller koll. Då slipper nämligen vi göra det. Och det är inte bra. Vi kan inte lita på vad som står i tidningarna nämligen, och därför vill jag göra en egen kampanj. Där ska jag ha frågor som; Någon journalist som tänkt skriva två uppslag på ett rykte? eller; Någon journalist som medvetet tänkt att vinkla storyn till tidningens bästa?

Det är vi, medborgare, som måste övervaka överheten. Inte tidningarna. Det är vårt uppdrag!

2 kommentarer

Filed under Media

Hela livet på 15 kvadrat

Idag skriver tidningen Dagen bland annat

Den amerikanske pastorn Terry Jones är ansvarig för dådet mot FN-kontoret i Mazar-i-Sharif i Afghanistan. Det hävdar attentatsmännen, som hotar med mer våld.

Är det inte just det här vi försöker lära våra barn. Att ingen annan än en själv är ansvarig för sina handlingar?! Provocerat och idiotiskt?! Fine, men ansvaret för attentatet ligger på attentatsmännen och ingen annan.

Vidare går att läsa både det ena och det andra runt om på nätet i nyhetsväg. Det är upprörda känslor hit och vänliga ord dit. En del goda nyheter, andra hemska. Men idag försvinner jag i bubblan ”betraktaren”. Besöker bland annat Falköping och svärfar. Svärfar bor på hemmet och i hans lilla rum finns hela livet. Fotografierna berättar om förr, om början. Samtidigt är slutet påtagligt. Det förnuftiga finns där. Det oförnuftiga uttrycks i en gammal dams upprepade fråga om

”när kommer morsan?, när kommer morsan?, när kommer morsan?”

samtidigt som hon äter en skinkmacka. Alla är fullt medvetna om vart de är, samtidigt är det ett av de få ställena i samhället där koden till dörren ut hänger brevdvid dörren. Trots detta kan ingen lämna stället.

Det händer något inom besökaren vare sig de vill eller inte. Vissa har svårt att förhålla sig till det andra inte.

Kommentarer inaktiverade för Hela livet på 15 kvadrat

Filed under Mänskligt, Teologi

Det stör mig, vem är jag?

Det finns en sak som har stört mig lite sedan i torsdags då jag hörde @jocke#webbdagarna. Joakim sa att det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet och därför måste vara förändringsbenägna. Jag tyckte det var klockrent och den meningen fastnade verkligen hos mig. Det är en oehört viktig ingångspunkt i framtiden. Men den meningen släppte mig inte riktigt och har nu utvecklats till att bli något helt annat. Något direkt farligt nämligen. Jag vill vara noga med att påpeka att mitt vidare resonemang inte på något sätt går att tillskriva @jocke. Det är helt och fullt mina tankar utifrån hans mening. Däremot hade det varit väldigt intressant att få höra @jockes tankar om det här. Men även @Betraktarens tankar och inte minst @garlovs tankar. Jag är mitt i processen och provtycker det här. Okej då kör vi, håll i er.

 

Det är som en cirkel. Vi vet inget om framtiden, därför måste vi vara förändringsbenägna. Vi är förändringsbenägna därför att vi inte vet något om framtiden. Och så går det runt på det där sättet hela tiden. Det tar aldrig slut liksom. I bakhuvudet har jag också det han sa (eller rättare sagt, så som jag uppfattade att han sa. Det jag hörde honom säga) att vi inte filtrera oss själva på samma sätt längre utan skapar oss själva online. Vi blir en hel människa. 100% human. 50% av alla fyråringar (i Sverige ?!) är regelbundna internetanvändare. Min undran utifrån detta är ”vad händer med en människa om det är på det här sättet?”. Jag tror min egna fråga är felställd.

Det måste till syvende och sist bottna i min syn på människan. Jag uppfattar det som en postmodern syn på människan att hon blir skapad allteftersom. Då blir utgångspunkten att som liten är man ingen och sedan utvecklar man sitt värde och sin personlighet allt eftersom. Och numera går det ned i åldrarna det här skapandet. Därför tror man som ung att om man byter kläder och klipper sig så är man någon annan. Och vill man ändra sig så umgås man i andra kretsar och byter kläder igen – och plötsligt är man någon annan igen. Återigen vill jag påpeka att jag inte kan tillskriva @jocke de här tankarna utan de är mina egna.

 

Som kristen behöver jag ha en annan syn på människan. (och även om man inte är kristen tror jag att den här synen kan vara nyttig) Vi är skapade av Gud och har ett värde redan från början. Inte bara ett värde utan en personlighet och en identitet. Detta har Gud lagt i oss och det kommer han inte ta ifrån oss. (om man nu inte tror på Gud så finns det inget som gör att man inte kan ha den här synen ändå.) Människan är någon redan från början. Hon skapas INTE i sina sociala nätverk eller online. Hon är redan skapad 100% fullt ut. ”Upptäck den du är”, sa Luther. (tror jag).

 

Men vänner, visst är det något sympatiskt över att veta att vi redan är skapade?! En bra grund för att ge sig in på de sociala medierna med. Detta är väldigt mycket grunden, jag håller så klart med att vi utvecklar vår personlighet genom olika sammanhang och vi förändras så klart. Men grunden är att vi är skapade redan, som färdiga människor. Älskade och försonade!

 

Frågor på det?

 

1 kommentar

Filed under Mänskligt, Media, Teologi

April fool…

För ett par år sedan, tror det var i sydsvenskan, publicerade man ett april skämt. Skämtet gick ut på att man behövde ställa om klockan för att månen och jorden plötsligt börjat snurra annorlunda. Nåja. Under förmiddagen ringde det en dam till redaktionen och var upprörd. Hon skulle på en begravning i stockholm men hade missat planet då hon hade ställt om klockan så som sydsvenskan sagt. Redaktionen fick dåligt samvete (fattas bara) och skickade henne biljetter till och från stockholm. På eftermiddagen ringde telefonen igen på redaktionen. Det var damen som ringde. Hon sa ”april, april, tack för biljetterna här sitter jag på en uteservering med mina vänninor”.

Världsklass!

Detta inlägg genererade så pass många besök att jag nu tvingas undersöka huruvida historien är sann eller inte. Jag har därför mailat sydsvenskan för att kontrollera uppgifterna. Jag återkommer när jag får svar.

5 kommentarer

Filed under Mänskligt